Som tack för att ni står ut med mitt rabblande får ni ett musiktips. Allt Nathaniel Rateliff gör är guld men denna är en favorit!
Mindre än en vecka till avresa och läget känns bra. Det mesta börjar falla på plats och resfebern börjar infinna sig. Det ska bli så kul att äntligen komma iväg och jag ser fram emot alla nya upplevelser och framförallt att lära mig nya saker. Packningen börjar ta sig nu och listan för vad som behöver fixas innan jag åker blir kortare och kortare. Den materialistiska biten känns faktiskt relativt enkel.
Det svåra är att åka iväg lämna alla mina favoritmänniskor hemma och att lämna min trygga hemby med allt som hör till. Men jag tror att så länge en inser att en sådan här grej inte kommer vara enkel, så är det inga problem. Att vara förberedd på att faktiskt längta och sakna efter något ser jag som en stor fördel. Då kan en mentalt göra sig redo för stunderna som en bara vill sätta sig på nästa plan hem.
Sen ska en ju inte glömma att jag faktiskt har den möjligheten. Skulle det vara något som inte fungerar, eller att jag helt enkelt inte trivs så är det ju bara åka hem. Nu ska det krävas mycket (om jag känner mig själv rätt) för mig att åka hem, men som sagt så finns ju alltid möjligheten. Det är inte något misslyckande att behöva åka hem, precis som att det inte är ett misslyckande att stanna hemma och strunta i sådana här grejer som vissa kastar iväg sig på. Det handlar om att göra saker som gör en glad!
Kommentera