Vi är Divemasters! Vi är så glada över att vara klara och äntligen kunna kalla oss själva divemasters och inte lärlingar! Igår blev vi färdiga och vi skrev på alla papper och fixade med formaliteterna, så nu ska vi bara invänta vår certifikation! Papprena skickas till PADI och när dom väl gått igenom kommer vi få våra PADI-nummer som visar att vi är professionella dykare och att vi kan jobba. 

Det känns så sjukt att äntligen vara klara efter 3 månader av träning. Det har tagit väldigt lång tid på grund av olika anledningar, men nu är vi klara och kan fokusera på vad vi vill göra nu. Förhoppningsvis kan vi få jobb, men det är svårt att få jobba som divemaster så förväntningarna är inte så höga. Jag är faktiskt sugen på att utbilda mig vidare till instruktör, då det är det naturliga steget efter divemaster och det skulle ge många bra möjligheter. Svenska instruktörer är ganska efterfrågade så det finns definitivt jobb att hitta där. Problemet är att det är en stor summa pengar som ska pungas ut för att bli instruktör, det är en dyr kurs och sedan tillkommer kostnader varje år för att du ska få behålla din licens. Men om jag vill jobba inom dykindustrin så är det lite det som krävs. Att bo i Sverige till hösten känns inte alls lockande utan jag skulle mycket hellre föredra att fortsätta med den livsstil som vi har haft nu i tre månader. 

Vi har trots allt ett bra tag kvar här nere, så vi får se vad som händer under den tiden. Just nu tar vi det lite lugnt, imorgon väntar en resa till Cebu och en natt på hotell och sedan börjar det trilla in en hel massa vänner och familj i februari så vi kommer ha fullt upp ändå! 

Den viktigaste biten med vår divemaster har vi ju faktiskt kvar fortfarande, jag glömde nästan det. Nämligen snorkeltestet! Det kommer garanterat komma upp berättelser och bilder från den händelsen när vi har klarat av det. Där har vi något att se fram emot!
 
Nu är vi snart, snart färdiga dive masters! Dom senaste dagarna har vi avklarat flera av dom krav som man måste uppfylla för att kunna bli certifierad. I förrgår gjorde vi vår skill circuit. Det är 24 skills som ingår i flera dykkurser och dessa ska man ska kunna demonstrera på samma sätt som en instruktör. Svårt men jätteroligt! Att göra alla steg tillräckligt långsamt så en elev ska kunna se allt och förstå vad som händer är lättare sagt än gjort, men vi fick högsta betyg på dom flesta skillsen så vi kan vara nöjda.
 
Igår gjorde vi klart vårt mapping project, briefing för Open Water och så gjorde vi det sista simtestet. Mappingen går ut på att man ska kartlägga en divesite, så vi har gjort två dyk på Pescador där vi simmat runt och antecknat djup, intressanta grejer att se och konturer på ön. Vi ritade sedan upp en karta där vi tog med allt som kan vara till hjälp för dykare som aldrig varit på Pescador förut. Denna övningen var lite knepig, mest för att vi inte riktigt hade koll på vad vi skulle ha med på kartan och att Pescador inte är en så bra divesite att kartlägga. Men nu är vi klara med den och behöver inte tänka på det mer då vi förmodligen aldrig kommer behöva göra en till karta över ett dyk.
 
Briefingen gick bra, det handlar mest om att öva, öva och öva. Briefings görs innan alla dyk vare sig det är ett vanligt fun dive eller om du gör ett dyk med en elev. Den vi tränade på igår var för Open Water-elever under en poolsession, så man går igenom alla skills som man ska göra, varför man gör dom och hur dom går till. Mycket att hålla koll på, och det kan vara jäkligt svårt att formulera sig ibland (speciellt när man inte får göra det på svenska) så det blir lätt att förstå men det går bättre och bättre! Det är verkligen ett smakprov på hur det är att vara instruktör - det gäller att ta det lugnt och vara så pedagogisk som möjligt.

Vi avslutade gårdagen med ett rent ut sagt förjävligt simtest. 400 meter utan fenor, mask och snorkel. Varför var det så hemskt? Det var en så jäkla stark ström så det kändes som man inte tog sig framåt alls. Men vi kämpade på och jag lyckades till och med få en 4 av 5 poäng. Det enda vi har kvar att göra nu är lite skin diving (hur man snorklar, en kurs som är ganska hatad av alla intruktörer och ingen riktigt bryr sig om) och så ska vi göra varsitt räddningsscenario. Det känns så konstigt att snart vara färdig! Nu vet vi inte riktigt vad som händer med jobb eller interships, men det får vi snart reda på. Jag ska se till att hålla er uppdaterade där hemma! 
Emma tvingar mig alltid att ställa mig vid sådana här grejer för bra bloggmaterial, så självklart gör jag min bästa turistpose. 
 
Turisten tittar fram igen, här vid det gigantiska köpcentret Ayala. 
 
Lunchpaus med iste och sushi. 
 
 
Fikapaus med munkar och det godaste kaffet jag druckit på tre månader. 
 
Middag efter bion.
 
Löjligt billiga drinkar på klubb nummer... 3? 
 
Här är lite bilder från vår senaste resa till Cebu! Jag, Emma, Barbora och hennes nyinflugna syster sov två nätter på hotell (som hade världens skönaste sängar, vi sov som stockar) och vi hade det jättemysigt! Dagarna spenderade vi på dom stora köpcentrena som finns i Cebu, vi snackar alltså så stora att du lätt kan gå vilse om du inte är uppmärksam. Shopping hanns med, jag köpte shorts från Nike och lite annat smått och gott. Vi hann även med en tripp till en dykutrustningsaffär där jag köpte en rashguard från Scuba Pro. Priserna är ju bra mycket lägre än hemma i Sverige, så man får passa på medans man är här helt enkelt! 
 
Första kvällen gick vi ut och käkade middag och drack några drinkar, sen var alla trötta och vi gick hem och lade oss i dom supermjuka sängarna. Andra kvällen var lite mer händelserik dock, då vi faktiskt började kvällen med att gå på bio! Har saknat det, och det var så härligt att sitta där med popcorn och titta på en film. Kan hända att vi var lite busiga och smög in en flaska sangria också vilket bidrog till mysfaktorn. Efter bion var det dags för middag och sedan drog vi oss in till Mango Square där det finns klubbar som heter duga! Jag och Emma drog nog igenom 6 nattklubbar under kvällen, och vi hade så jäkla kul! Vårt andra sällskap drog hem tidigare, men vi dansade loss med filipinos tills sent på natten och avslutade med varsin kebab på taket på vårt hotell.
 
Dagen efter drog vi hem, och vi hade riktigt tur då vi lyckades få en buss med luftkonditionering som gick precis när vi kom till busstationen. Det förtjänade vi efter en hemsk resa till Cebu då vi fick vänta i två timmar och till slut fick vi sätta oss på en lokalbuss som har världens minsta säten och ingen luftkonditionering. Men vad gör man inte för en liten semester från semestern!